SkrivPuff Utmaning 275 - 2 oktober
Vi sitter på ett litet kafé på en bakgata. Jag har aldrig varit här förr. Inte han heller. Det är inte många besökare i lokalen och vi får känslan av att detta mest är ett studenttillhåll på kvällarna. Nu är det tidig eftermiddag och vi har satt oss vid ett undanskymt bord i ett hörn.
Spänningen ligger i luften. Ibland nuddar våra ben emot varandra under bordet. Vi pratar om allt mellan himmel och jord. Samtalet flyter och vi dricker vårt te. Blickar möts och säger mer än tusen ord. Luften i lokalen känns plötsligt tät och jag är varm. Vi ser varandra i ögonen hela tiden medan vi pratar. Hans blickar känns i hela min kropp.
Klockan börjar bli mycket. Han måste hem till familjen och jag ska återvända till mitt liv. Han hjälper mig på med jackan och händer möts, som i förbigående. Vi går tillsammans ut på gatan och bort till bilarna. Vi skiljs åt med en varm och lite för lång kram. Han ser sig snabbt över axeln innan han böjer ner sitt ansikte och kysser mig mjukt på halsen. Våra ögon möts en sista gång och jag ser samma längtan i hans ögon, som jag känner i min kropp.
Vi leker med elden...
SkrivPuff Utmaning 267 - 24 september
Hjärtat slår hårt i bröstet, illamåendet är kraftigt och maginnehållet hotar att komma upp vilken sekund som helst. Kissnödig. Toabesök. Handsvetten tränger fram. Även under armarna börjar det kännas fuktigt. Det är svårt att prata. Orden liksom stockar sig och kommer i stackato. Kissnödig igen. Toabesök.
Upp på scenen. Ridån glider undan. Nerverna är borta och leendet sprider sig i ansiktet.
SkrivPuff Utmaning 265 - 22 september
Skriv om att veta.
Att veta vad som är bäst, men inte våga hoppa
Att veta vad man är, men inte kunna erkänna det för sig själv
Att veta är inte alltid en hjälp
Att veta är inte alltid att underlätta för sig själv
Att veta kan göra så ont...
SkrivPuff Utmaning 263 - 20 september
"Ok, vi gör ett undantag idag", sa hon och plockade upp sin plånbok ur badkassen, reste sig och tog ett leende barn i varje hand.
De gick hand i hand mot strandkiosken. Eller, det var egentligen bara hon som gick. Barnen snarare studsade och dansade fram. De var överlyckliga över att för en gångs skull få lov att äta en glass på stranden. Hon kände hur det högg i magen av ångest och dåligt samvete. Hon kunde ju inte hjälpa att pengarna aldrig ville räcka till. Som ensamstående mamma till två små barn, var det tufft att få ekonomin att gå ihop. Då var man tvungen att ge avkall på extrautgifter, som glass och godis.
En stund senare när de satt på stenmuren och åt sin glass och hon såg lyckan lysa i barnens ögon, kände hon sig obeskrivligt glad över att ha gjort detta undantag.
SkrivPuff Utmaning 262 - 19 september
Skriv om att skvallra.
Återigen har han svikit. Återingen känner hon ilskan och besvikelsen inombords. De skulle träffas ikväll, men ett sms från honom berättar att det inte blir så. Han ska ut och festa med några arbetskollegor. Det går några sms fram och tillbaka. Hon försöker få honom att förstå hur besviken hon är och att de faktiskt hade haft gemensamma planer för kvällen. Han har haft en jobbig vecka och behöver släppa loss och supa sig full för att kunna slappna av. Kan hon inte förstå det?
Nej, hon kan inte förstå. Hon hade sett fram emot en skön kväll i soffan och hon har dessutom ett helt annat förhållande till alkoholen, än han har. Hon är ledsen, arg och besviken över att han återigen glömmer och sårar henne. Förstår han inte det?
Efter en lång stund kommer ytterligare ett sms från honom. Denna gången är han ångerfull och ber om förlåtelse. Han avslutar med: "jag kommer om en stund...puss"
Hennes känlsor är motstridiga. Hon vill självklart träffa honom, men ikväll är ju skadan redan skedd. Han har redan gjort henne besviken och hon är på ett uselt humör. Samtidigt tänker hon att det är bra att han kommer så att de kan prata om det här direkt. Bättre att prata ut med en gång istället för att låta allt ligga och gro.
Hon märker det med en gång när hon öppnar dörren för honom. Hans ögon och hans andedräkt skvallrar direkt om att festen redan hade börjat. De berättat att han druckit flera öl innan han körde de fyra milen hem till henne. Den halvdruckna flaskan i hans hand får henne att misstänka att han dessutom suttit och druckit medan han körde, men hon varken orkar eller vågar fråga. Hon släpper in honom. Egentligen vill hon slänga igen dörren i ansiktet på honom, men vetskapen om att han i så fall åter kommer att sätta sig bakom ratten, får henne att låta bli.
Hon släpper in den berusade mannen och önskar hon hade vetat att han fyllekörde, så hon hade kunnat ringa och berätta för polisen.
SkrivPuff Utmaning 261 - 18 september
Han slog henne aldrig...
Hon träffade honom en solig sommardag och det var så deras relation började, solig och varm. Hon var nyskild och sårbar. Han var nästan tio år äldre än hon och och han kändes trygg och erfaren. Av honom fick hon den bekräftelse och det stöd hon behövde just då. Han fick henne att se livet med nya ögon och hennes liv kändes många gånger som en saga. Med honom fick hon resa och han köpte henne fina presenter. De var lyckliga tillsammans och efter några år hade de varsin blank guldring på ringfingret.
Långsamt förändrades deras relation. Av olika anledningar hamnade hon i en djup depression, som han inte kunde förstå. Han levde i en värld där varken sjukdomar eller andra personliga problem hade någon plats. Han vägrade acceptera och hans sätt mot henne blev allt kallare. Hans frustration över att hon inte längre var lika glad och sorglös, som tidigare, tog sig uttryck i ilska vänd mot henne. När hon grät skrek han. Hon kunde förtvivlat och med tårarna rinnande, be honom att hålla om henne. Då stod han framför henne och skrek att hon skulle tänka si eller göra så, men han rörde henne inte. Han gjorde henne illa på så många sätt och om och om igen. Han slog henne dock aldrig, men hennes själ skadade han. Hennes kärlek hade förvandlats till en man att vara rädd för.
Tårarna strömmade ofta nerför hennes kinder och många gånger funderade hon på att göra slut på allt. Livet rasade och relationen, med mannen hon en gång älskat, hade förvandlats till ett helvete. Sagan hade blivit en mardröm. Han förvärrade hennes depression genom att ständigt bekräfta att hon var misslyckad och oduglig och han hittade ständigt fel på hennes utseende.
Det tog henne ett halvår att ta sig ur och bryta relationen. Idag har hon minnena kvar. Tyvärr är det ju så att de tråkiga och de som gör ont, överskuggar de som var lyckliga och varma. Ärret i själen lever hon fortfarande med. Det är det ärret, som gör att hon idag har så svårt för att lita på en man och att tilliten till det motsatta könet är så skadat.
SkrivPuff Utmaning 260 - 17 september
Skriv om att vara blyg.
Alla pratar runt omkring mig. Diskussionen runt bordet, i lunchrummet på jobbet, är livlig. Det är en varm och härlig stämning och rummet är fyllt är glada röster. Någons kommentar utlöser skrattsalvor och en kvinna skrattar så tårarna rinner. Jag skrattar också och känner mig för en kort stund även med i gemenskapen. Jag skulle så gärna vilja delta fullt ut i denna gemenskap, men jag kan inte. Skulle så gärna vilja berätta om den där galna fiskaren vi stötte på under semestern på västkusten. Den berättelsen hade passat in i sammanhanget nu.
Ändå sitter jag tyst. Jag känner hur den brännande rodnaden sakta stiger på mina kinder. Jag rodnar av bara tanken på att öppna munnen och få allas uppmärksamhet riktad mot mig. Tanken på att alla ska lyssna, och ännu värre titta på mig, får även handsvetten att bryta fram i mina handflator. Istället för att säga något och innan någon märker att jag är knallröd i ansiktet, reser jag mig istället för att diska av min tallrik.
Jag går in på toaletten och där inne blinkar jag bort några envisa tårar, som letat sig fram, och förbannar min blyghet.
SkrivPuff Utmaning 259 - 16 september
Skriv 5 favoritord på G och en berättelse där minst två av dem är med.
Gratis, glad, glittra, gosig, gul
Jag satt på en sten ute vid havet. Vinden var kall och jag huttrade lite där jag satt ihopkrupen i min gosiga ylletröja. Solen glittrade i vattnet och jag kände hur mycket jag längtade till nästa sommar. Det skulle bli en lång väntan eftersom det var mitten av september och löven precis börjat gulna på träden.
Välkommen till min nya blogg!
Jag kommer att anta så många av utmaningarna hos SkrivPuff, som jag har möjlighet till. Så får vi se om jag får den skjutsen framåt som jag behöver just nu.
Wish me luck!
